Idag är en lite läskig dag för både mig och Ruben. Det är alltså så att den här lilla loppan i magen inte alls har velat vända sig om, och trotsar genom att ligga i säte.

Vid den här tidpunkten av graviditeten (v.36+5) vill man gärna att bebisen ska ha vänt sig nedåt med huvudet. Det är den position på barnet som ger bäst förutsättningar för en ”normal vaginal förlossning”.

Jag har en avvikelse i min livmoder som gör att jag varit på många extrakontroller under graviditetens gång (inlägg om detta kommer). Förra veckan var jag på specialist mödravården på Karolinska för att träffa en förlossningsläkare.

Det som var kul att höra då var att det verkade som att min livmoder klarade det jättebra att vara gravid och att föda vanligt skulle den klara av. Man har helt enkelt inte vetat detta förrän nu eftersom dom behövt följa upp livmodern under hela processen.

Det mindre roliga var att dom konstaterade att bebisen inte vänt sig. Så just nu ligger jag inne i ett rum på förlossningsavdelningen och väntar på att dom ska försöka göra ett vändningsförsök.

Chansen att dom lyckas är inte superstor- men eftersom jag så gärna vill föda vaginalt så vill dom ändå göra ett försök. Tror det i normala fall är 50/50 % chans att det lyckas, och i mitt fall kanske det mer är 30% chans i och med min livmoder. Men chansen finns- och då vill jag ta den!

Det känns givetvis lite nervöst.. Känns lite läskigt att dom ska knuffa på magen för att försöka få lilla M att vända sig. Jag ligger nu med CTG runt magen för att höra lillans hjärta osv. Sen har jag en kanyl i handen där dom ska injicera bricanyl för att få livmodern att slappna av. Biverkningarna på det verkar vara hjärtklappning och illamående för mig- jäj! Men vad gör man inte.

Lyckas inte detta försöket idag så tror jag att det kommer bokas in en tid för kejsarsnitt inom kort.. Vilket jag typ är inställd på nu.

Skulle det förmodan vara så att barnet inte mår bra av vändningsförsöket och något händer med moderkakan så kan det leda till att dom måste göra ett akut kejsarsnitt redan idag… Det känns ju väldigt läskigt när man tänker på det- men det händer också väääldigt sällan vill jag tillägga, och man ligger kvar en stund efter så dom ser att allt ser bra ut.

Ruben sitter utanför avdelningen ifall något skulle hända. Känns så trist att man inte kan få vara med varandra vid sådana här tillfällen nu pga corona.. Jag antar att det finns fler gravida som känner som jag!

Håller er uppdaterade hur allt går!